Margaretha Malm hette en poet som debuterade 1959 på Rabén & Sjögrens bokförlag. Det var en pseudonym för en uppenbarligen mycket skygg person. Hennes första diktsamling hette Inte den du söker och det lät ju lagom gäckande. Hon var en gåtfull person och inte ens förlaget visste vem som dolde sig bakom pseudonymen.
Veckotidningarna blev nyfikna när hon av en recensent blev kallad "svanen bland gråfåglarna", men hon beviljade inga intervjuer. Hennes andra diktbok kom 1961, den hette Dagar utanför tiden och blev så väl mottagen att den renderade
henne ett boklotteripris. För att kunna hämta ut checken var hon tvungen att avslöja sin identitet och jag begav mig till prisutdelningen med skälvande hjärta. Bortsett från min debutbok Utkast 1958 kom mina första tre böcker på Bonniers.
Men tillvaron som poet var fattigare än tunn välling och hade man fått några dikter publicerade i de litterära tidskrifterna - Upptakt, Rondo, Lyrikvännen etc - eller i dagstidningarnas söndagsbilagor kunde man inte återkomma så snabbt som den personliga, inte bristfälliga men snarast obefintliga ekonomin fordrade. Jag uppfann då Margaretha Malm.
Namnet var sammanställt av min första hustrus flicknamn som var Berit Margareta Sundmalm, hon var statligt anställd och tjänade ihop till den lyx som ett glas Soave utgjorde till den dagliga pölsan. Detta italienska vita vin hörde till Systembolagets billigare och kostade då tre kronor flaskan och för Margaretha
Malm-checken kunde vi ha köpt sexhundrasextisex flaskor men gjorde det inte.

Jag började skicka runt dikter i hennes namn och blev en smula förvånad över hur lätt det gick att få dem antagna, det var inte riktigt vanligt att kvinnliga poeter skrev dikter med surrealistisk anknytning. Detta arrangemang var ett sätt att dryga ut kassan något, de enda inkomsterna i övrigt kom från Radiotjänst som
emellertid betalade uselt för mina bidrag i Blå Tummen-programmen.

Vid ett tillfälle, just när min andra bok, Ut ur människan, hade blivit antagen av Bonniers, skickade jag i Margaretha Malms namn in sex dikter till Rabén & Sjögrens förlag och undrade om de ville se resten av diktsamlingen. De svarade snabbt att det ville de gärna. Eftersom jag inte hade några fler dikter än det
halvdussin jag översänt satte jag mig att dikta ihop ytterligare ett tjugotal och så kom Inte den du söker till. Margaretha Malm skulle sedan ge ut ytterligare en diktsamling, sedan dog hon för att aldrig mer återuppstå.

Avslöjandet var en pinsam historia, allra helst som jag under den här tiden gjorde en programserie i radio som hette Kloka gubben och som var svårt präglad av sjuk humor och denne Bertil Pettersson hade inte tidigare kopplats ihop med vare sig hans namne som gav ut böcker på Bonniers eller Margaretha Malm.

Men tidningarna hade fått något kul att skriva om och ett antal journalister uppenbarade sig vid prisutdelningen i Publicistklubbens lokaler på Strömgatan.
Någon frågade infamt om jag hade fler pseudonymer men jag avslöjade ingenting.